Schwanda säckpipeblåsaren

Tonsättare: Jaromír Weinberger.
Libretto/text: Milos Kares och Max Brod.
Originaltitel: Švanda dudák.
Undertitel/nr: opera i två akter.
Uruppförande: 27 april 1927 på Nationalteatern i Prag.
Svensk premiär: 3 december 1931 på Stora Teatern i Göteborg.
Personer: Švanda (baryton)
Dorotka, hans fru (sopran)
Babinský, en bandit (tenor)
Drottningen (mezzosopran)
Magikern (bas)
Djävulen (bas)
Domaren (bas)
Bödeln (tenor)
Kaptenen för djävulens vakt (baryton)
Två skogsmän (legosoldater) (tenor och bas)

I motsats till Janáceks samtida operor slog Weinbergers Svanda dudák genast an och vann medsina tjeckiska och slovakiska melodier en framgång som inte hade kommit någon tjeckisk opera till del sedan Brudköpet.


Handling/innehåll:
Akt I.
Den ökände landsvägsrövaren Babinsky har gömt sig i en trädkrona nära Svandas gård. Då hans förföljare har försvunnit klättrar han ned och överraskar Svandas hustru Dorotka, som just har svurit på att hon inte har sett någon främling. Hon bjuder in honom, och när Svanda kommer hem berättar Babinsky för paret om den ädle rövaren som tar från de rika och ger till de fattiga och som lämnar efter sig en fransig manschett. Svanda tycker att det låter spännande, och då främlingen föreslår att de båda tillsammans skall dra ut och befria grannlandets drottning, vars hjärta har förvandlats till is av en ond trollkarl, följer han med. De försvinner medan Dorotka lämnar rummet ett ögonblick. Då hon kommer tillbaka hittar hon bara en fransig manschett. Hon förstår att främlingen var Babinsky själv.

Drottingen tigger och ber trollkarlen att han skall tina upp hennes hjärta, men han framhåller att han har gjort precis det hon själv har önskat, efterson hon ville glömma mordet på en prins. Plötsligt hör de säckpipsmusik som lockar alla att dansa. Det är Svanda, som befriar drottningen och ger henne en kyss. Hon vill genast gifta sig med honom men då kommer Dorotka in, och drottningen blir så uppbragd att hon dömer Svanda till döden. I uppståndelsen ser trollkarlen till att Svandas säckpipa blir gömd i källaren.

som en sista öskan innan han bestiger schavotten ber Svanda att än en gång få spela på sin säckpipa, men ingen kan hitta den och bödeln vill verkställa domen genast. Då upptäcker han att hans svärd har förvandlats till en kvast med en fransig manschett på. Babinsky kommer ned Svandas säckpipa, och alla börjar dansa. Dorotka beskyller sin man för att vara otrogen, men han bedyrar att Den onde må ta honom om han har gjort något annat än att ge drottningen en kyss.

Han sjunker genast ned i underjorden, och Babinsky måste lova den olyckliga Dorotka att hämta tillbaka hennes man.

Akt II.
Nere i helvetet sitter Svanda och längtar efter Dorotka. Djävulen frammanar henne i en syn och lovar att Svanda skall få vända tillbaka till henne om han förskriver sin själ till Den onde. Svanda går med på förslaget men blir lurad, ty synen försvinner igen och Djävulen skrattar ut honom. Nu skall Svanda spela upp sin dans i helvetet, men då kommer Babinsky ned och föreslår Den onde att de skall spela kort. Han vinner hela Djävulens rike, och sedan förklarar han sig villig att byta ut det mot Svanda.

Djävulen nödgas acceptera, och de båda vännerna återvänder till jorden. Babinsky vill gärna att Svanda skall dela hans tillvaro och försöker inbilla honom att Dorotka har blivit en gammal gumma medan han var i helvetet, men hon faller honom om halsen lika ung och vacker som då han lämnade henne, och Babinsky får dra vidare ensam.

OL93


.
Länkar: Schwanda säckpipeblåsaren
Länkar redigerade 2020-09-27
.
Schwanda the bagpiper i engelska Wikipedia Schwanda the bagpiper på Youtube                



Källor: Operalexikonet, Forum 1993 ; Wikipedia