Prolog framför en svart mellanridå. En mor väntar på sin son, som har fängslats av inkvisitionen. Hon anar att han snart kommer att dö eftersom hon i en dröm har sett hur kung Filip II, som bär ansvaret för inkvisitionens raseri, förvandlas till Döden.
Scen 1.
En underjordisk cell med halm på golvet och en tortyrbänk. Här träffar fången sin mor och är nu uppfylld av hopp, eftersom fångvaktaren har kallat honom "broder". Han tolkar detta som ett tecken på att han snart skall bli frisläppt.
Scen 2.
Samma cell efter det att fången har tagit avsked av sin mor. Fångvaktaren söker på nytt upp fången och berättar för honom att ett uppror i Flandern har försvagat Filip II:s makt. Som bekräftelse på sina ord lämnar han celldörren på glänt, så att fången kan fly.
Scen 3.
Underjordiska valv. Fången tar sig fram genom de underjordiska gångarna. Han tvingas flera gånger gömma sig, men blir inte upptäckt.
Scen 4.
En stor trädgård. När fången äntligen lyckas nå ut till en trädgård och efter så lång tid åter kan skåda stjärnhimmelen, hälsas han med ordet broder – av fångvaktaren, som i själva verket är storinkvisitorn. Den grusade förhoppningen om frihet var menad som en sista pina. Han förs bort för att brännas på bål. |
