Chovanstjtjina

Tonsättare: Modest Musorgskij.
Libretto/text: Modest Musorgskij (efter ett scenario av honom själv och Vladimir Stasov).
Stavas även: Hovansjtjina, Howantschina, Khovanshchina.
Undertitel/nr: nationellt musikaliskt drama i fem akter.
Uruppförande: Rimskij-Korsakovs version: 21 februari 1886 på privatteatern i Kononovssalen i S:t Petersburg; i Dmitrij Sjostakovitjs orkestrering: 25 november 1960 på Kirovteatern i Leningrad (S:t Petersburg).
Personer: Furst Ivan Chovanskij streltsernas (bösskyttarnas) anförare (bas)
Furst Andrej Chovanskij, hans son (tenor)
Furst Vasilij Golitsyn (tenor)
Bojar Sjaklovitij (baryton)
Disufej, raskolnikernas (de gammaltrognas) överhuvud (bas)
Marfa, en kvinnlig raskolniker (alt)
Susanna, en äldre kvinnlig raskolniker (sopran)
Skrivaren (tenor)
Emma, en flicka från den tyska förstaden (sopran)
Prästen (baryton)
Varsonofjev, Golitsyns förtrogne (bas)
Kuska, en av streltserna (tenor)
Två streltser ( 2 basar)
Stresjnev, en ung bojar (tenor)
Golitsyns medbrottsling (tenor)
Moskvabor, omvända, streltser, raskolniker, Ivan Chovanskijs husjungfrur och persiska slavinnor, Peter den stores gardister (potesjnye), folk (kör, balett)
Tid och plats: Moskva och dess omnejd, 1682.

opera av Musorgskij, ofullbordad vid hans död, fullbordad av Rimskij-Korsakov och uppförd i Petersburg 1886, Stockholm 1941. Libretto av Musorgskij och V. V. Stassov; handlar om furstarna av huset Chovanskij på Peter den stores tid.
PM75


Handling/innehåll:
Akt I.
Röda torget i Moskva. Streltserna beter sig som Moskvas herrar och njuter av sina terrorhandlingar. Skrivaren gynnas av de fruktansvärda tiderna, eftersom många angivelser måste skrivas. För skrivaren dikterar bojaren Sjaklovitij en skrivelse, där han upplyser tsaren om streltsernas planerade sammansvärjning. Folkmassan, som består av analfabeter, tvingar skrivaren att läsa upp namnen på de förrädiska furstarna. Man klagar högt över de mäktigas villkor. Ändå hyllar folkmassan Ivan Chovanskij. Streltsernas anförare framställer sig som folkets beskyddare och folkmassan hyllar denna ulv i fårakläder. – Ivan Chovanskijs son Andrej har dödat fadern till en tysk flicka, vars brudgum har landsförvisats, och vill nu ta den olyckliga i sitt våld. Ivan Chovanskij missunnar sonen den vackra Emma. De båda vargarna tvistar öppet inför folket. – Raskolnikerna vänder sig mot streltserna. Deras andlige ledare, Dosifej, räddar den tyska flickan och överlämnar henne i Marfas vård. Marfa är en ung kvinna som är anhängare av raskolnikerna och som tidigare har varit Andrejs älskade. Dosifej uppmanar sina anhängare att leva upp till evangeliets budskap.

Akt II.
Furst Golitsyns palats. Furst Golitsyn, som åtnjuter tsarevnan Sofijas (Sofias) beskydd, har brutit bojarernas makt och besegrat Polen. Men han fruktar ödets nycker. Han bistår tyskarna i Moskva och en protestantisk präst, så länge som det gagnar honom själv. – Men den upplyste Golitsyn är vidskeplig. Han har låtit kalla till sig den berömda spåkvinnan Marfa. Hon spår hans framtid och låter honom veta att han skall drabbas av olycka, så som han själv har fruktat. Han ger i hemlighet order om att låta mörda henne. – Golitsyn har kallat till sig Moskvas mäktigaste herrar: Streltsernas ledare Ivan Chovanskij och raskolnikern Dosifej. Golitsyn och Chovanskij hamnar i en tvist rörande maktfördelningen. De varken vill eller kan följa Dosifejs exempel. Dosifej, den tidigare furst Mysjetskij, har avsagt sig all makt och värdighet. Marfa har tack vare Peter den stores gardister lyckats undkomma Golitsyns utsända. I tsarens namn tillkännager Sjaklovitij en dom mot streltserna, som anklagats för upproret.

Akt III.
I streltsernas läger vid Moskvaflodens strand. Marfa beklagar sin olyckliga kärlek till den ovärdige Andrej. Den svartsjuka Susanna anklagar henne för hennes syndiga kärlek. Men Dosifej försvarar Marfa. – Sjaklovitij oroar sig i likhet med Dosifej för nationens öde. Men de väljer att gå olika vägar. Sjaklovitij sätter i motsats till Dosifej inte sin tilltro till gud, utan til en mäktig världslig härskare. – Oro sprider sig bland streltserna. Man har hört att gardisterna trakasserar streltserna i Moskav. De trakasserade och deras kvinnor söker skydd hos Ivan Chovanskij, som dock lugnar och skickar hem dem.

Akt IV.
Scen 1.

I Ivan Chovanskijs hus. Chovanskij vill förströ sig med muntra visor och dans. Golitsyn har sänt en budbärare, som varnar honom för att tsaren låter mörda streltserna. Den högmodig Chovanskij tar varningen som en förolämpning och låter döda golitsyns budbärare. När han av Sjaklovitij får en inbjudan till tsarevnan, går han aningslöst i fällan och blir dräpt alldeles utanför sitt eget hus.
Scen 2.
Torget framför Vasilij-Blasjennij-katedralen. Golitsyn beger sig i landsflykt och folket känner medlidande med honom. Dosifej har av Marfa fått vetskap om att tsaren har befallt att raskolnikerna skall drivas samman och mördas. Andrej, som är omedveten om allt som sker, söker efter Emma och tror att Marfa har gömt henne. Streltserna, som en gång tyranniserade moskva, drivs nu samman för att avrättas, men benådas i sista stund av Peter den store.

Akt V.
En enslig plats i skogen. Natt. Raskolnikerna har flytt in i skogen. De är omringade av Peter den stores gardister. Dosifej inser deras hopplösa belägenhet och beslutar att raskolnikerna skall låta sig brännas på bål för att rädda världen. Den förblindade Andrej söker fortfarande efter Emma. Marfa tar hand om honom. Dosifej ger tecken till att bålet skall antändas.


.
Länkar: Chovanstjtjina
Länkar redigerade 2020-02-11
.
https://operawire.com/opera-profile-mussorgskys-khovanshchina/
Noter till Khovanshchina i IMSLP Khovanshchina i engelska Wikipedia Chovanstjtjina i svenska Wikipedia Khovanschina på Youtube                



Källor: Opera, Könemann 1999 ; Prismas Musiklexikon 1975