övertonsserien


den serie toner, övertoner, som frambringas av en vibrerande sträng eller luftpelare, allteftersom denna vibrerar i sin helhet eller i alikvotdelar (1/2, 1/3, 1/4 osv). Vibration av hela stränglängden ger den lägsta tonen, "grundtonen" eller första deltonen. De övriga alikvottonerna eller övertonerna, d.v.s. den andra, tredje, fjörde etc. deltonen, ligger på vissa avstånd ovanför denna, nämligen en oktav, däröver en ren kvint o.s.v. i allt mindre intervall.

Seriens betydelse ligger bl.a. i att grundtekniken på bleckblåsinstrument går ut på att frambringa olika övertoner genom varierande anblåsningssätt, jfr. överblåsning. Vid stråkinstrumentspel kan övertonerna också ha stor betydelse (se flageolett) och även på träblåsinstrument. Ett enkelt exempel: Då man "blåser hårdare" på en visselpipa för att få fram oktaven ovanför innebär detta att man framställer första övertonen.

Alla normala musikinstrument avger en blandning av övertoner (i motsats till exempelvis stämgaffeln som ger en "ren" sinuston) och detta åstadkommer skillnaden mellan olika instrumentala klangfärger. Övertonernas inbördes styrkeförhållande bestämmer nämligen klangens karaktär.

PM75




Källa: Prismas musiklexikon 1975