ode


1 musikalisk sättning av en dikt, själv benämnd ode; ett sådant verk har ofta ceremoniell karaktär

2 term, undantagsvis använd i musik med något vagare betydelse: Stravinskijs verk till minne av Kussevitskijs hustru (1943) kallas Ode: Elegiacal chant.

PM75

(från grek.), eg. "sång", en form av högstämd lyrisk dikt eter antikt mönster (Sappho, Horatius etc.). Tonsättningar av dylika dikter har gjorts av Purcell, Händel m.fl., ofta för soli, kör och orkester; hit hör också Beethovens förtoning av Schillers Ode till glädjen, som utgör den stora köravslutningen i nionde symfonin (härav benämnd odesymfoni). På 1700-talet var ode även benämning för enklare sånger med pianoackompanjemang – de i en rad samlingar utgivna anspråkslösa föregångarna till den med Schubert uppblomstrande tyska lieden.
MO85

se även Ode på S:ta Cecilias dag ; Ode to Napoleon ; Ode vid Henry Purcells död (Blow).



Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985