lekare


den svenska benämningen på medeltidens kringvandrande musikanter och gycklare. Lekare är en direkt översättning av den franska originaltermen jonglör (se vidare d.o.). I Sverige omtalas lekare på 1220-talet i den äldre Västgötalagen i en berömd passus, som drastiskt belyser deras låga anseende och rättslöshet: "Varder lekare slagen, skall det alltid ogillt vara etc." Av Erikskrönikan framgår emellertid att lekare omkring 1300 varit mycket anlitade vid hovet, särskilt vid de stora festerna; det talas om allsköns instrumentalister, gigare, fidlare, pipare, trumslagare och trumpetare, som erhöll dyrbara gåvor. På 1400-talet torde både en del spelmän och sångare ha varit fast anställda vid hovet.
MO85

– Se även lekarerätten.



Källa: Musikordboken 1985