ledtonsväxlingsklang


ställföreträdande treklang för en grundfunktion i en dur- eller molltonart. Termen förekommer i funktionsläran, och ledtonsväxlingsklang förklaras av Riemann uppstå genom att primen i en treklang ersätts av den mot primen riktade ledtonen. Med Riemanns dualistiska synsätt (durtreklangen bildas av stigande stor ters och ren kvint, molltreklangen av fallande stor ters och ren kvint) är t.ex. i ett C-dur-ackord primen c¹ (och ledtonen h) medan primen i ett c-moll-ackord är g¹ (och ledtonen ass¹). Ledtonsväxlingsklangen till C-dur blir alltså e-moll och till c-moll Ass-dur. Förutom att vara dominantparallell i C-dur kan alltså tredje steget fungera som tonikaersättare (sällsynt) och förutom att vara mollsubdominantparallell i c-moll kan Ass-dur-ackordet vara tonikaersättare (vanligt). Mot Riemanns teoretiska förklaring av detta i och för sig sedan länge bekanta förhållandet har riktats åtskillig kritik, vilken allmänt sammanhänger med kritiken av dualismen i funktionsteorin. Andra föreslagna benämningar på ledtonsväxlingsklang är motparallell eller kontraparallell.
MO85



Källa: Musikordboken 1985