lauda, laude


(it.) lovsång; lauda spirituale eller laude spirituale (pl. laudi spirituali), italiensk religiös lyrisk sång för flera röster. Sjungen (på 1300-1700-talen) av en religiös sammanslutning kallad laudisti. Denna verktyp anses vara föregångare till oratorium.
PM75

lauda
[la´°da], plur. laude (laudi) (ital.), "lovsång", en italiensk typ av religiös folklig sång, som haft stor spridning och spelat en viktig roll för oratoriets uppkomst. Laudans historia går tillbaka till 1200-talet och är förknippad med religiösa folkrörelser, särskilt den franciskanska. Dess hemort var Florens; den omhändertogs där av föreningar kallade "compagnie de laudesi", närmast av mästersångarkaraktär. Senare fick laudan flerstämmig gestaltning men vanligen mycket enkel och var ofta dialogiserande. Efter generalbasens genombrott blev den också monodisk. Lauda fortsatte att blomstra ända till 1800-talets mitt.
MO85



Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985