high fidelity


(eng., "hög trohet") beteckning för naturtrogen musikåtergivning genom högtalare.
PM75

eng. [haj-fide´lliti, äv. -fajdelliti], förk. hi-fi [haj-fi´ el. -fa´j, "hög trohet" vid ljudåtergivning på grammofonskiva. Termen lanserades i samband med den lång-spelande skivans genombrott i början av 1950-talet.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985