flageolett


detsamma som övertoner på ett stråkinstrument. Syftar på en viss likhet mellan dessa flöjtartade toner och de toner som frambringas på flageoletten. Frambringas genom att fingret vidrör strängen utan att trycka ner den. Härvid utesluts den lägsta tonen i övertonsserien, d.v.s. första partialtonen. Strängen vibrerar ej i hela sin längd utan endast i mindre delar. Fingret placeras lätt på ett givet ställe på strängen; om strängen är lös (d.v.s. inte nedtryckt samtidigt av något annat finger) ernås en naturlig flageolett, men är den inte detta, talar man om konstgjord flageolett.
PM75



Källa: Prismas Musiklexikon 1975