fioritur


(av it. blomning) "utsmyckning" av en melodi med ornament – stundom tillfogade av exekutören, t.ex. i 1600- och 1700-talsoperan i Italien.
PM75

(av ital. fio´re, blomma), utsmyckning, se ornament.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985