expressionism


term lånad från måleriet där den framför allt betecknar en starkt subjektiv, "självutlämnande" stil. Inom musiken används termen om Schönberg och hans skola, särskilt för att beteckna motsatsen till impressionism.
PM75

konstriktning omkring 1900-1930. Det franska ordet "expression" (uttryck) användes som slagord för målargruppen Les Fauves kring den unge Henri Matisse vid början av 1900-talet. Den tidiga expressionismen var en klart jag-inriktad konst med ärligheten i det subjektiva uttrycket (och därmed åsidosättande av traditionella former) som estetisk grundhållning. Konstnärligt intressanta var framför allt de djupare medvetandeskikten såsom representerande det allmänmänskliga. Inom musiken har uttrycket expressionism närmast använts om den vid ungefär samma tid (c:a 1910) framträdande schönbergska ultraradikalismen, vilken kan ses som ett försök till (hyperromantisk) uttrycksstegring genom total brytning med alla hävdvunna gestaltningslagar och som står i opposition mot impressionismen (och allt allmänromantiskt tonmåleri). Dess kännemärke är framför allt atonaliteten. Till expressionism har också mindre egentligt räknats starkt radikal musik av annan karaktär. Den egentliga expressionismen i musiken omfattar perioden ca 1910-25.

Jfr. modern musik.

MO85



Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985