coda

(it., svans) avrundande, avslutande satsdel. I sonatformen förekommer ofta en coda efter det att bägge temata upprepats i tonikatonarten. Särskilt hos Beethoven växer codan ofta ut till en stärre självständig del av satsen. Se även codetta.
PM75

(ital.), eg. "svans", avslutningsdel i ett musikstycke eller en sats; från kort, effektfull sortireplik till stor sammanfattande eller krönande epilog (Beethoven, Bruckner). Codetta, eg. kort coda; oftast använt för avslutningsdelen till ett kompositionsavsnitt, bl.a. expositionen i sonatformen.
MO85


Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985