Ett slaginstrument med vågrätt liggande, stämda stålstavar,
som anslås med små hammare; under stavarna är resonatorer anbragda, vilkas på elektrisk väg öppnade lock åstadkommer
ett vibrerande ljud hos tonen. Omfång f - f³. Ofta använd
i modern musik liksom i dansorkestrar.
PM75
Modernt
större klockspel (marimba)
med vibrerande ton; på en ställning placerad klaviatur av stålplattor, var och en försedd med en undersittande
rörformad resonator. Dessa resonatorer har ett lock, som av
en elektrisk motor bringas i vertikal rotation, så att röret
ömsom öppnas och sluts; därigenom bringas luftpelaren
i röret i svängning, vilket ger vibratoeffekten. Plattorna
slås med mjuka klubbor; tonen är silverklingande. Vibrafon
används sedan 1930-talet inom jazzmusik
(betydande exekutörer är Lionel
Hampton, Milt Jackson och Gary Burton)
och har även upptagits i moderna symfoniska verk. Alltifrån
1950-talet har vibrafonen fått en väsentlig och självständig
roll även i högst seriösa verk av kammarmusikalisk karaktär (nyckelverk: Boulez' Le marteau sans maître, 1954). Det existerar också nyare variant med klaviatur.
MO85
