rebec


Gammalt (medeltida) stråkinstrument med tre eller fyra strängar, föregångare till violinen.
PM75

[-be´kk], medeltida stråkinstrument, förekommande från 1200-talet ända till 1700-talet i olika utvecklingsformer. Rebecen har tre strängar och halvpäronformad korpus. Dess utformning har påverkats av den besäktade arabiska rebab, om än ursprunget troligare var ett annat; en urtyp fanns nämligen betydligt tidigare på Balkan under namnet lyra. Många pochetter har rebecform. Jfr. giga.
MO85




Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985