metallofon


Ett slags klockspel. Jfr. vibrafon.
PM75

metallofoner
[-få´ner], samlingsbeteckning för alla "spel" där de klingande delarna består av metall. Som beteckning för ett speciellt instrument är metallofon ett slags större klockspel (se klockspel 2).
MO85

beteckning för en grupp slagidiofoner, stavspel, med stämda avlånga plattor av metall, vilka anslås med klubbor. Sådana instrument är under olika beteckningar kända i Kina från 600-talet och utgör sedan 900-talet en bärande beståndsdel i de slagverksdominerade ensemblerna i Indonesien. I Europa kom sådana instrument till viss användning omkring 1600 som övningsinstrument för de musiker som hanterade klockspelen i kyrktorn. Härifrån leder en utveckling under 1700- och 1800-talen till symfoniorkesterns klockspel och militärorkesterns lyra. Beteckningen metallofon har under 1900-talet som benämning för instrumenttyp mest reserverats för instrument med större plattor än det egentliga klockspelets, vanlingen instrument med plattor av upp till 35 cm längd och 4-5 cm bredd. På 1920-talet försågs metallofoner med resonatorer, dämpningsanordning och en vibratomekanik och utvecklades till den moderna vibrafonen. I dag används termen metallofon huvudsakligen för det enkla instrument utan dämpare eller resonatorer som ingår i det instrumentarium som konstruerats för användning inom skolmusikens Carl Orff-metodik. Detta instrument byggs i tre storlekar, sopran, alt och bas, vardera med ca 1 1/2 oktavs omfång. I mer eller mindre gedigna utföranden förekommer metallofon även som leksaksinstrument.
SM77



Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985 ; Sohlmans musiklexikon 1977