Klaverinstrument
där strängarna knäpps på mekanisk väg – till skillnad från pianot,
där strängarna anslås med hammare, och från klavikordet, där strängarna
anslås av en metalltunga. Viktigt som solo- och ensembleinstrument
ca 1500-1800, återupplivades efter 1900 i nya verk (t.ex. konsert av de Falla) samt för framförande av äldre musik. Två manualer finns vanligen och krävs ibland för att man skall
kunna åstadkomma kontrastverkan, t.ex. i Bachs Italienska konsert; vissa cembali har även pedaler som på en orgel. Exekutören har ringa
kontroll över tonkvaliteten genom anslaget, men har till sitt
förfogande ett antal register (t.ex. lutregister) och koppel.
Jfr. spinett och virginal.
PM75
Engelska: harpsichord.
